A lesbian staring at the screen

Portia var gäst på The Ellen DeGeneres Show igår. Hur söta är de?


Jag har dessutom haft Arrested Development maraton på sista tiden så det var extra trevligt att få se Portia i ett annat sammanhang. Jag tycker att man vid det här laget kan glömma alla diskussioner om huruvida Ellen borde göra mer för representation och att hon har blivit populär på bekostnad av en nedtoning av hennes sexualitet. Hennes representation är kanske annorlunda än hos dem som står på barrikaderna men på många sätt gör den kanske ett större intryck på fler. Jag menar hur kan någon se dem på tv, så söta och så uppenbart kära och inte känna i hjärtat att det är rätt?

Ni vet hur jag försökte förklara nåt om The L-Words avtryck igår och svamlade på om hallucinationer?

Om ni vill ha en bättre sammanfattning så ta och titta på den entimmes dokumentär som visades innan sista avsnittet i USA i söndags. Det är en mycket värdigare tribut till serien en själva avsnittet .Med kommentarer från nästan alla som var involverade i serien, inklusive Erin Daniels, och massa "behind the scenes footage".
Ta och leta reda på den om ni inte redan har sett den.

Om ni ändå inte får nog av The L-Word eller om dokumentären får er att inse att ni faktiskt kommer att sakna serien så finns det ännu lite mer på showtimes hemsida. De kommer tydligen att lägga upp en förhörsinspelning varje dag, där vi får se Lucy Lawless (vilket förstås är tillräckligt för att få mig att titta) förhöra tjejerna en och en om Jennys mord. Än så länge har jag bara sett förhöret med Tina och jag kan bara säga att ni tittar på egen risk, det är minst sagt obehagligt.

Jag vet att jag har övergivit bloggen lite på sista tiden, det där som händer utanför datorn och som kallas verkliga livet har kommit lite i vägen, men jag kunde ju inte låta det allra sista avsnittet av The L-Word gå förbi okommenterat.

SPOILER VARNING! läs inte vidare om du inte redan har sett avsnittet

Egentligen vet jag inte vad jag ska säga om det förutom att det var deprimerande. Jag hade en sorts domedagskänsla redan från början. Det berodde väl dels på att vi redan visste att Jenny skulle dö och att någon kanske skulle bli anklagad för att ha dödat henne. Dessutom var det ju trots allt tragiskt i sig att själva serien skulle ta slut. Så var det Alice och Tasha på väg att göra slut, Bette och Tina på väg till New York, Shane utan utväg (förutom den förutsedda) ur sitt destruktiva förhållande med Jenny och Dylan och Helena som bråkade. Och det blev inte mycket muntrare, den enda gången jag skrattade var under avskedsvideon för att det var så absurt att helt random personer som Angus och Ivan skulle ha skickat en lycka till video till Bette och Tina inför deras flytt. Det var trevligt att se Marina och Carmen i videon dock. Det var också trevligt att se mer av Lucy Lawless som polis, även om jag gärna hade sett ännu mer av henne, men för övrigt känner jag mig nog ändå ganska besviken på avsnittet. Det kändes inte direkt som en värdig avslutning för serien, jag tycker att de hade kunnat göra det snyggare och gärna lite gladare.

Mer generellt kan man väl dock säga att jag är tacksam för serien, trots alla dess brister så har den ändå gjort ett viktigt avtryck. Det är den första och egentligen enda lesbiskt centrerade dramaserien på tv och som sådan har den varit viktig.
Jag har säkert berättat det förut men första gången jag såg trailern för The L-Word på Tv3 så trodde jag att jag inbillade mig. Det här var före min internettid så jag hade inte hört talas om den och en dag såg jag delar av en trailer för en ny serie på trean där det såg ut som om två kvinnor kysstes. Men ni vet, eller kanske händer sånt bara mig, när man är helt utsvulten på positiv representation så skapar hjärnan själv de bilder den vill se ibland. Det var inte första gången så jag tänkte att, nej jag inbillar mig nog bara, det var nog ett heteropar som vanligt. Tills jag såg trailern igen och fattade att det faktiskt var en serie som handlade om flator i LA, det verkade fortfarande lite otroligt men det var självklart högtidsstund när första avsnittet visades. Det måste väl vara fem år sedan ungefär och mycket har hänt sedan dess men, även om man klaga på att Dana dog eller att Kit förvandlades till en vandrande stereotyp, så har jag hela tiden njutit av att få följa de här LA-flatornas liv. Och jag kommer att sakna dem nu när det är slut.

Tur i alla fall att den andra säsongen av Exes and Ohs börjar snart och så får vi väl se vad som händer med den här fängelse spin-offen Farmen.  

Allvarligt talat, i kväll är en sån där kväll när jag bara kan ifrågasätta varför jag överhuvudtaget tittar på Melodifestivalen. Jag får inte ut någonting av musiken, jag har sagt det förut men jag kan bara säga det igen: snälla kom med något nytt. För mig är EMD och BWO så tråkigt det kan bli och vad än de här människorna som väjer ut bidragen tycker så tror jag inte att något av det här kommer att funka i Eurovision. Molly Sandén är ju söt men inte heller direkt jättespännande.

Den enda jag hade något hopp om i kväll var Maja Gullstrand men jag blev tyvärr besviken där också. När hon var med i Fame Factory så var hon en av mina favoriter och den enda vars skiva jag kunde tänka mig att köpa. Den första skivan är också bra men det hon bjöd på i kväll var alldeles för platt och mainstream för att väcka något intresse hos mig. Scenframträdandet och kläderna var rent av dåligt. Synd för sångrösten är det fortfarande inget fel på, men det kändes återigen som de har velat anpassa sig för mycket till det gamla vanliga konceptet. När ska någon våga satsa på något nytt? Jag kanske skulle ta det här tillfället att påminna om mitt förslag efter förra årets Eurovision. Men i brist på gehör för det så får jag väl fortsätta hopppas på att Caroline af Ugglas tar sig till Globen och sedan hela vägen till Moskva.

Den enda som inte var en besvikelse i kväll var Petra Mede, hon fortsätter att göra ett fantastiskt jobb.

L-Word kommentarer kommer snart men så länge har jag några andra grejer som behöver sägas.

1. Har jag sagt att jag hatar digital-tv? Mitt i spänningen i slutet på Criminal Minds blir rutan svart, whaat? Meningen med bytet till digital-tv var väl att kvalitén skulle bli bättre. Men innan bytet frös aldrig bilden nu händer det jämnt och jag är nu inne på den andra boxen som krånglar, den första gav upp helt och hållet efter typ ett år.

2. Korruption: vad ska man annars kalla historien som poliserna i Malmö som slängde ur sig rasistiska uttryck och snackade om att spöa upp ungdomar men ändå gick fria. Alltså jag är ingen expert på lagen men att allt avfärdades så lätt känns ändå som att det verkligen är så att man håller varandra om ryggen.

3. Men för att tala om något mer positivt: jag har väl sagt förut att jag är en stor beundrare av Sara Lövestam. Nu har hon lagt upp ett av sina bokmanus på kapitel 1 och det har lyst upp min kväll, sjukt bra. Det måste ni läsa! Jag säger bara "lysistratemetoder", okej det kanske inte var höjdpunkten men jag gillar uttrycket.

Enligt aftonbladet så råder det delade meningar om Petra Medes insats igår, men jag tycker att hon var fantastisk. Proffsig och med mycket humor, hennes kommentar när en av tjejerna i Alcazar sa "nu är de upp till dem där hemma" var klockren, kanske lite elak men klockren; "ja, du får inte ur dig något mer intelektuellt nu" ha ha.

Förutom Petra så var Emilia och Caroline af Ugglas den enda anledningen att titta på första deltävlingen i melodifestivalen. Emilias låt var skönt soulinspirerad och hennes röst passade låten, dessutom går det ju inte att förneka att hon är jättesöt.

Jag tycker också att det var ganska talande att den internationella juryn valde Caroline af Ugglas som sin favorit igår. Förutom att det var den låt som mest passar min smak så var det också den enda låten som överhuvudtaget stack ut lite ur formatet. Allt annat uppvisade en total brist på nydaning. År efter år vinner låtar i nån sorts schlager-pop genre men det funkar ju inte. Jag är så trött på intetsägande poplåtar á la Alcazar och om man ser tillbaka på Sveriges resultat i Eurovision under de senaste åren så verkar det ju inte gå hem särskilt bra i Europa heller.

Aftonbladet informerar också om att de nya röstningsreglerna har lett till "tittarstorm" och det kan man ju förstå. Det är onekligen ganska komplicerat och tills de har satt sig och folk börjar fatta vad det handlar om så finns det stor risk för krångel med konstiga röstningsresulltat som följd. Jag kan inte säga att jag stormar emot de nya reglerna, det finns säkert en bra tanke bakom, men jag kan inte säga att jag förstår dem heller. Vad innebär det till exempel att Caroline af Ugglas både kommer att tävla i andra chansen och är internationella juryns favorit? Har hon då två chanser att gå vidare till Globen? Det är ju i och för sig bra så man kan ju hoppas att det är så. Och det blir så mycket olika röstningar med kort tid för varje omröstning, det känns lite jobbigt också. Folk kanske inte hinner rösta ens.

Anyway, sammanfattningsvis kan man säga att jag är mycket nöjd med programledarinsatsen och någorlunda nöjd med resultatet efter den första deltävlingen.

...about my Lucy Lawless obsession.
Jag vet att jag har sagt det förut, mer än en gång, men Lucy Lawless är en av de coolaste kvinnorna i världen. Om ni behöver en påminnelse om anledningarna till detta så kan ni läsa listan jag gjorde för ett tag sedan.
Jag drömmer om att någon gång få gå på ett Xena convention och/eller en av hennes konserter, om ni fortfarande inte förstår varför så kanske en liten inblick i vad som försigick i Los Angeles i förra helgen kan hjälpa. Eftersom tid, pengar och avstånd fortfarande hindrar mig från att vara där så har jag noga följt olika rapporter på nätet. Det kan förstås inte jämföras med att faktiskt vara där men en sådan här video kan väl kanske ändå ge en liten idé om stämningen när Lucy än en gång ger sina horder av flatfans vad de vill ha.


Hon är en 40-årig gift trebarnsmamma från Nya Zeeland som för 14 år sedan av en slump fick rollen som en av få kvinnliga superhjältar som dessutom hade ett mycket nära förhållanden med sin kvinnliga sidekick, kom att bli en ikon och som fortfarande får tjejerna (och kanske en del killar också) att skrika när hon dyker upp på scen. Det är ingen tvekan om att de lesbiska fansen har spelat en stor roll i Lucy's karriär och hon är mycket bra på att visa sin uppskattning för det stöd hon har fått. Som sagt en av de coolaste kvinnorna i världen, om ni fortfarande inte fattar vad det handlar om så kolla in rapporterna på AfterEllen här och här och mängderna med foton och videos som finns på ausxip. 

Jag kollar på Skavlan, vilket för övrigt är ett bra program. Jag gillar den intervjuformen när alla gästerna deltar i konversationerna och det är förstås en klassiker, även om det var lite obekvämt, när Robbie Williams började fråga ut Gro Hammerseng i hans norska motsvarighet Först & Sist.

 

Men i alla fall, det var inte det jag ville säga. Min egentliga kommentar var att jag blev lite störd av att de, i ett inslag när de intervjuade folk på stan om ifall de någon gång hade varit "den andra kvinnan", gång på gång frågade kvinnorna om deras killar eller män. Heteronormativt, eller vad? Jag är inte övertygad om att alla de tillfrågade var heterosexuella, men även om de var det så vore de väl trevligt om den som intervjuade inte bara utgick ifrån att de var det.

Ni vet att jag berättade för er om Hem till gården för ett tag sedan, förlåt!!! Jag hoppas verkligen att jag inte lockade någon att börja titta. Det som hände idag kan bara beskrivas som eeww, my eyes, nej,nej,nej! Jag förstår att man kan vara ung och förvirrad, osäker på sina känslor eller överväldigad av dem och att det kan leda till att man gör dumheter. Men en sådan dumhet kan inte vara att hångla med sin flickväns pappa och under inga förhållanden med Cain Dingle.

Men nu är det här en såpa och sådana saker kan hända på såpor det borde man vara förberedd på, men ändå att se Jasmine med Cain kan ha skadat mig för livet. Cain är som sagt inte bara Debbies pappa utan han är också en vidrig, elak, ful, småkriminell typ som tydligen kan göra vad som helst för att skada sin dotter.
Jag visste att det skulle sluta illa, men det här måste ändå vara något slags rekord i krossandet av flators tv-drömmar.

Eftersom jag trots allt inte riktigt kunde ge mig gjorde jag misstaget att kolla upp fortsättningen på youtube, jag kan bara säga att om ni inte är masochister så sluta titta nu eller, i bästa fall, tacka er lyckliga stjärna till att ni inte slösade tid på en såpa till att börja med.

Det verkar som att de samlade kritikerna är eninga om att det här avsnittet levde upp till sitt namn, LMFAO, och jag kan bara hålla med. Det var ett av de roligaste avsnitten någonsin, allas reaktioner på Shenny var hysteriskt roliga, och Alice's ansiktsutryck var något av det bästa jag sett. Jag har alltid gillat Alice och Leisha men det är nog ändå först den här säsongen som jag verkligen har börjat uppskatta hennes talang på riktigt.
Och Jennifer Beals skratt, swoon, och Rachel Shelley, wow... för fullständiga meningar är ju onödiga.
Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om Jenny och Shane, jag har svårt att bestämma mig för om jag gillar att se dem tillsammans eller inte. Vad tycker ni?


Men generellt kan jag säga att jag verkligen gillade avsnittet. Egentligen vet jag inte vad jag kan säga om det som inte redan har sagts så i fortsättningen kanske jag bara borde hänvisa till Scribegirrrl, ingen kan få till orden som hon.

Har jag någon gång berättat om min kärlek för Simmone Jade MacKinnon?
Det har jag säkert men på sista tiden har jag haft lite McLeod's nostalgi och det har fått mig att återupptäcka henne lite grann. Detta ledde till lite youtubesurfning där jag har fått glädjen att se henne i en del andra roller hon har gjort.
Den här kvinnan har varit med i en del konstiga, för att inte säga dåliga, filmer och tv-serier.
Deep Shock, där hon spelar en forskare som är övertygad om att smältning av polarisen inte beror på den globala uppvärmningen utan på gigantiska elektriska ålar som vill ta över världen vilket hon förstås också har rätt om, är kanske ingen höjdare. Baywatch Hawaii har jag inte riktigt förmått mig att ta mig igenom än, men det kan kanske vara värt det.
Submission var väl inte heller någon höjdare men det var absolut värt det för att få se henne som dominatrix. Jag förstår mig egentligen inte på hela dominatrix grejen men insåg snabbt att om det var Simmone och med de där kläderna så skulle jag också snart hamna på golvet.


Men jag ska inte klaga alltför mycket på det här urvalet, hon kanske har gjort precis det hon har velat och då är ju det jättebra. Jag har en del kvar att se också innan jag kan göra en full bedömning och vi får väl se vad som händer nu när McLeod's är slut, hoppas att hon får några bra jobb så man får chansen att se henne på skärmen snart igen.
Men i vilket fall så kommer hon nog alltid att vara Stevie för mig, hon gör den rollen perfekt. Den där kombinationen av tuffhet och självständighet på utsidan men samtidigt en sårbarhet på insidan är väldigt attraktiv. Sedan skadar ju inte de rent fysiska attributen heller och gången, hur hon sitter, kläderna (ja, jag har en svaghet för cowboyhatten)...tja, som ni förstår har jag mina anledningar. Men vem skulle inte ha det...

 Mästarnas mästare visar sig vara mycket mer spännande än jag trodde. Jag var lite tveksam till konceptet men hamnade ändå framför ett avsnitt ikväll. Det är mycket fascinerande att se dessa toppidrottare i ett annat sammanhang och se dem tävla i annat än de grenar de har varit vana vid. Samtidigt som själva tävlingsmomentet är spännande. Ara Abrahamian verkar bli svårslagen men det var coolt att Susanne Gunnarson slog alla i sista tävlingsmomentet. Erica Johansson har jag varit svag för länge så jag håller på henne, hon kommer nog också att gå långt för hon är så himla tävlingsinriktad, men på ett bra sätt.

Säsongens andra avsnitt var definitivt bättre än det första. Även om det också fanns en del som nog inte alla ville se, SPOILER, typ Max's skägg och Shenny. Allvarligt talat, det där påklistrade helskägget, eeeww.
När det gäller Shane och Jenny så vet jag inte riktigt vad jag tycker än, det känns lite konstigt på ett sätt men samtidigt känns det som att de kan funka. I trailern inför nästa vecka verkar det i alla fall som att vi kommer att få se lite roliga reaktioner när de andra får reda på det.

Mina favoriter än så länge den här säsongen är i alla fal Alice och Tasha, jag kan inte vara den enda som inte vill att de ska göra sluta. Lyssna inte på Dan Foxworthy, de är ju så söta ihop. Och Rose Rollins ser bättre ut än någonsin, de gör de allihopa förresten, det är i alla fal ingen brist på ögongodis i den serien. Tasha blir mer och mer av en favorit för mig.

Och så dök då Dylan upp igen redo att vända upp och ner på Helenas liv igen? Wow, jag hoppas att det går bättre den här gången, jag ser gärna dem tillsammans igen. Men det finns väl viss risk för katastrof där. Men kanske inte innan vi har fått se några heta scener.

Jennifer Beals äger förstås som vanligt, jag har säkert sagt det förut men jag vet ingen som behärskar ansiktsuttryck på samma sätt som hon. Allt från dramat med Jodi till återseendet med rumskompisen från college och sexscenen med Tina, hon gör allt lika bra. Och det verkar vara så i verkliga livet också, hon är alltid vältalig och vacker när man ser intervjuer med henne. Kolla bara in henne i den här intervjun inför premiären:

Och sen Max's graviditet, känns lite galet, men det kankse blir jättebra. Jag har för mig att han var bra med Shanes bror.

Mina favoritscener i det här avsnittet var nog ändå när Tasha och Alice gjorde listor och när Alice försökte skälla ut Dylan men inte kom på något att säga och sedan lyckades sammanfatta tre säsonger på några minuter "and don't get me started on the kids, where the hell did they go" eller något sådant var ju bäst, för var är Helenas barn någonstans? Leisha är också en fantastisk skådespelare, det gäller väl förresten också allihopa.

Tja, det var nog alla tankar jag hade om det här avsnittet, någon annan som vill dela med sig?

 

Som om det inte vore nog med två L-Word avsnitt på måndagar så är nu också Liz Feldman tillbaka med en ny säsong av This Just Out with Liz Feldman (hennes vloggnamn är ju till och med längre än mitt bloggnamn) och i de första två avsnitten har hon haft besök av L-Word skådisar. Förra veckan var Kate Moennig med och idag hade hon Uh Huh Her (Leisha Hailey och Camila Grey) på återbesök. Mycket bra avsnitt idag, Liz är så rolig och hur söt är inte Leisha när hon bara fnittrar åt allt som Liz säger. Hon var på besök på deras turnébuss och sedan intervjuade hon dem hemma i köket som vanligt. Leisha berättade också lite om den här fängelse spin-offen, eller egentligen sa hon inte mycket som vi inte redan visste men hon pratade i alla fall om det. Jag är fortfarande tveksam till hela fängelsekonceptet, eller inte i allmänhet för jag älskar Bad Girls, men jag vet inte riktigt hur bra jag tror att det kommer att bli. Dessutom är det så vitt jag förstår än så länge bara ett pilotavsnitt som har spelats in och det är fortfarande osäkert om det kommer att bli en serie av det, det var i alla fall vad Sarah sa. Anyway, kolla in Liz om ni inte redan har gjort det.

Ni vet hur jag sa att jag gillar söndagar, de blev just ännu lite bättre.

Om ni inte redan tittar på Bones, vilket ni borde för det är en väldigt bra serie, så är det dags att börja nu. Ikväll dök nämligen Angelas ex Roxie upp och så vitt jag har förstått så kommer hon att vara med i ett antal avsnitt till. Jag har faktiskt lyckats hålla mig undan från de flesta spoilers om det här så jag vet inte vad som kommer att hända. Men vad vi vet än så länge är att Angela och Roxie hade ett väldigt intensivt förhållande under ett år i college och att Angela krossade Roxies hjärta när hon gjorde slut. Deras vägar korsades ikväll igen när Roxie blir misstänkt för mordet på en konstnär som hon arbetade med. Det blir snabbt tydligt att Roxie inte har kommit över Angela och Angela erkänner också att hon fortfarande har känslor för Roxie. De kysser varandra i slutet av avsnittet och fortsättning följer nästa vecka...

Angela (Michaela Conlin) och Roxie (Nichole Hiltz)

Sedan kan de som klarar av att titta på Nip/Tuck, den är lite för extrem för mig, se Portia de Rossi i ett förhållande med Sean's ex-fru Julia. Jag har läst en del om det och, mot bättre vetande, sett en del klipp från serien så jag kan bara förbereda den som vill titta på att det kommer att bli lika galet som allt annat i serien. Men det kanske är värt det för att få se Portia på tv varje söndagkväll.

Olivia (Portia de Rossi) och Julia (Joely Richardson)

Sonja Schwarzenberger hade några intelligenta ord att säga om Let's Dance igår.
Tyvärr är det knappast någon nyhet att män alltid behandlas välvilligare i sådana här program. Om man skulle leta upp statistik för program som Let's Dance, Idol, Stjärnor på is, Fame Facory etc. så är jag ganska säker på att man skulle se att i nio av tio fall som jury och tittare blivit lyriska över en deltagare så är den deltagaren en man. Att det alltid är kvinnor som åker ut först visar väl på samma tendens. 
Jag har försökt hålla mig borta från Let's Dance-träsket den här gången (vilket inte betyder att jag inte har tittat) så jag kanske inte är den bästa att bedöma vem som egentligen har gjort bäst ifrån sig. Men jag gillar att det går bra för Laila, tycker fortfaranade att Kitty är cool och är ganska lättad ändå att Blondinbella åkte ut igår. Men egentligen om man tänker på det också så betvivlar jag starkt att hon var sämre än Carl Jan och George Scott.
I och för sig kan det också hända att jag inte har någon aning om hur männen egentligen dansar eftersom jag inte hör till dem som "tycker det är härligt att överhuvudtaget se en kille på dansgolvet". Jag tittar egentligen inte särskilt noga på killarna utan brukar ha mer fokus på deras kvinnliga danspartners. Jag kan däremot mycket väl bli lyrisk över att se en kvinna som kan röra sig på dansgolvet. Jag vet inte riktigt var det placerar mig i den här debatten förutom att jag kan säga att Schwarzenberger förstås har rätt när hon menar att männen generellt får en lättare bedömning, även om det förstås kan finnas undantag, men jag gör mig i alla fall inte skyldig till någon sådan bedömning.
Tjatet om könsterotypa roller är också något som har stört mig länge, det verkar vara något generellt inom dansvärlden för jag har hört det förut i både Let's Dance och So You Think You Can Dance.

...verkar vara ett populärt ord idag när vi äntligen blir av med George W. Bush och Barack Obama svär presidenteden där borta på andra sidan Atlanten. Annars kan man ju också använda det för att uttrycka glädjen över att  L-Word äntligen är tillbaka på våra skärmar, x2 faktiskt eftersom förutom att säsong 6 har börjat visas i USA så har tv400 äntligen hunnit till säsong 5. Så om man bor på den här sidan Atlanten och måste vänta till måndagarna för att få tag på avsnitten, betyder det faktiskt att man kan få dubbeldos allas vår favoritserie på måndagar.
Säsong 5 lämnar jag därhän eftersom den diskuterades ganska flitigt här förra året, men säsong 6 har jag sett fram emot.

SPOILERVARNING!
Om ni inte har sett avsnittet än men tänker göra det så ska ni nog vänta lite med att läsa resten.



Avsnittet börjar alltså med att Lucy Lawless dyker upp som polis som ska undersöka mordet på någon, denna någon syns snart på en bår som rullas in i Bette och Tinas vardagsrum och vi får se att det är Jenny. Whaaat?! Okej, jag visste det redan men ändå. Några fler ledtrådar får vi inte än utan nu hoppar vi tillbaka tre månader till kvällen där säsong 5 slutade.
Jenny har just kommit på Shane med att ha sex med Nikki på balkongen till festlokalen där de har firat Jennys film och är förståeligt upprörd.
Tasha vill göra slut med Alice för hon tycker inte att det funkar för att de inte har något gemensamt.
Tina är upprörd för att galna Adele tillsammans med filmproducenten (eller vad han nu är) har bestämt sig för att göra om slutet på filmen så att "Jessie" går tillbaka till "JIm" (jag antar att alla är tillräckligt bekanta med Lez Girls för att förstå vad jag pratar om). Samtidigt är Bette och Tina oroliga för Angelica som har hög feber.
Kit och Helena är nöjda och glada över att ha tagit över SheBar och har en krystad konversation om vad de ska kalla sitt nya ställe: Helena + Kit = Hit.
Det är ungefär det som händer, mest en massa prat och en break-up sexscen mellan Jenny och Nikki. Shane som försöker be Jenny om ursäkt men blir utslängd och sedan vandrar runt med en papperskasse i jakt på någonstans att bo. En scen på sjukhuset när Bette blir upprörd över att receptionisten tycker att de bara kan skriva ett namn som "moderns namn".

Det var ett okej avsnitt om än inte jättespännande, trevligt att återse alla, inklusive Papi som dök upp igen efter att ha varit försvunnen under hela förra säsongen och förstås mycket trevligt med Lucy's gästroll. På något sätt kändes det mest som en introduktion till säsongen, bara för att etablera var alla karaktärer befinner sig och nu får vi vänta och se vad som händer sedan. Som jag har förstått det kommer hela säsongen handla om vad som händer under de här tre månaderna som leder upp till Jennys död, så det bästa man kan hoppas på är väl mer drama.

Om ni har sett avsnittet så får ni gärna kommentera och säga vad ni själva tyckte.

Long time, no see.
Sorry, livet kommer i mellan ibland, och det är inte bara daytime television jag har ägnat mig åt. Tydligen har jag också glömt hur man pratar svenska under den här tiden.
Ville bara säga att jag kommer att se fram emot söndagkvällarna från och med nu. Söndagskvällar brukar vara den där tiden när ångesten sätter in och man vill dra ut på kvällen för att den nya veckan inte ska börja. Men nu finns det i alla fall en anledning att se fram emot kvällen, eller snarare tre anledningar:

 Temprance Brennan (Emily Deshanel)
 Lilly Rush (Kathryn Morris)
Olivia Benson (Mariska Hargitay)

Tre av mina favorit tv-damer på rad efter varandra. Först Bones klockan 20 på trean, sedan Cold Case följt av Law and Order: SVU på kanal 9. Inte bara är de tre av mina absoluta favoritkaraktärer på tv men min kriminalseriefetisch lär också bli grundligt tillfredsställd.

Jag tror att ögonblicket har kommit då jag måste erkänna att Hem till gården är mitt "guilty pleasure". Det har det varit ända sedan jag för många år sedan såg Zoe Tate kyssa Becky och blev medveten om en del känslor som jag kanske inte helt hade förstått ännu. Sedan dess har jag varit en hängiven tittare, och till och med spelat in programmet ibland under särskilt intressanta tider. Nu lämnade tyvärr Zoe serien för ett tag sedan och också Charity Dingle, som jag alltid hoppades skulle återuppta sitt förhållande med Zoe, har varit borta ett tag så jag hade nästan gett upp att titta. Tur då att Charity's bortadopterade dotter som kom tillbaka, Debbie, verkar vara på gång att följa i sin mors fotspår. Debbie har på sista tiden kommit väldigt nära prästens brorsdotter, Jasmine och det kan kanske finnas ett kärleksförhållande på horisonten. Det är trots allt en såpa och det är lite oklart hur ett eventellt förhållande kommer att fungera, det var inte länge sedan 16-åriga Debbie fick en dotter med en äldre kille som hon sedan lämnade bort och det kan hända att allt hon gör handlar om att hämnas på antingen Andy eller hennes värstingpappa Cain.


Zoe Tate (Leah Bracknell)                                                       


Jasmine Thomas (Jenna-Louise Coleman) och Debbie Dingle (Charley Webb)

I vilket fall är det trevligt med lite tonårsromans på tv och dessutom innebär det att det nu visas flera timmar flatunderhållning på tv varje dag. Först är det Xena på kanal sex, sedan Hem till gården på fyran, och efter det en och en halv timme Ellen (både sitcom och talkshow) på femman. Jag säger inte att jag måste se allt det här varje dag, men allvarligt talat när ska jag plugga?!

Trogna läsare av min blogg har kanske lagt märke till att jag har en viss förkärlek för Spanien och allt som kommer därifrån och det var egentligen den enda anledningen till att jag igår, i brist på annat att göra, bestämde mig för att se Spanien runt med Gwyneth och co. på kanal nio. Jag hade inte särsilt höga förväntningar men blev faktiskt positivt överraskad. Dels blev jag överraskad av Gwyneth Paltrow själv. Jag gillade visserligen henne på den tiden som jag såg henne i Shakespear in Love och Sliding Doors men sedan hade jag lite glömt bort henne. Kändes lite som att hon bara var en spinkig blond skådespelerska i mängden. Men igår fick hon mig lite mer imponerad igen, dels för att hon gjorde ett sympatiskt och intelligent intryck men också för att hon pratade riktigt bra spanska. Språknörd som jag är så blir jag alltid imponerad av folk med bra språkkunskaper.

Delvis av samma anledning blev jag också imponerad av den spanska skådespelerskan som var med Gwyneth i Spanien, det ska dock erkännas att det inte var den enda anledningen. Jag har aldrig hört talas om Claudia Bassols förut men jag är tacksam för att jag har fått ögonen för henne nu. Hon pratade utmärkt engelska och enligt hennes CV så pratar hon också svenska!, varför vet jag inte men det var lite intressant. Också hon gjorde ett trevligt intryck så jag kommer nog att fortsätta titta på programmet, nästa avsnitt visas på kanal nio på onsdag 22.05 och om det är någon som vill se första avsnittet så går det i repris på lördag klockan 12.55.
Första anledningen att titta finns här:



Ikväll tittar jag på säsongspremiären av Criminal Minds