A lesbian staring at the screen

Alltså vi bor i ett land där samkönade par om några dagar kommer att kunna gifta sig, där diskrimineringslagstiftningen är bra och präster kan ställas inför rätta för vad de säger i sin predikan. Men ändå verkar det fortfarande vara okej att stå i tv och säga vad som helst om transpersoner. Rickard Olsson körde i kvällens Vem vet mest? med ungefär samma kommenar som Tomas Järvheden gjorde i förra årets Inför Eurovision när det dök upp en fråga om Dana International: "Hon, han eller vad det nu var". Visst det kan vara svårt att alltid hålla reda på hur folk identifierar sig, jag var själv osäker innan jag hade kollat upp det (enligt wikipedia kom Dana International ut som transsexuell när hon var 13 år), men 1. man borde väl kolla upp fakta innan man uttalar sig i ett tv-program 2. förstår inte folk att det är minst sagt förolämpande att avfärda en persons hela identitet. Det känns lite tröttsamt att man fortfarande verkar tycka att det inte spelar nån roll vad man säger.

På tal om Inför Eurovision så är jag lite trött på det också just nu. Jag saknar det gamla konceptet när det var en expert från varje nordiskt land som gav sina omdömen. Bara för att man är populär artist så betyder inte det att man har något vettigt att säga om andra artister. Jag tar kanske det här med Eurovision lite för mycket på allvar men jag känner att jag vill ha någon med lite mer insikt i tävlingen, dess bakgrund, länderna etc. och inte bara artister som varken är vana att prata i tv eller verkar ha särskilt bra koll på alla andra aspekter. Presentationerna av varje land är fruktansvärda att lyssna på; obekväma och oinsatta. De enda som har något vettigt att säga är Thomas Lundin och i viss mån Christer Björkman, men snälla byt ut resten mot Jostein och de andra som var med förut.

Okej, nu ska jag sluta beklaga mig och återvända till mitt "happy place", också känt som Otalia-land.

Jag vet att alla säkert tycker att jag är jättetråkig vid det här laget men jag har ju inte tid att titta på och skriva om något annat när jag måste titta på varje Otalia-klipp minst tjugo gånger.

Så för dem som fortfarande orkar läsa så ska jag berätta lite om vad som har hänt sen senast.
SPOILER varning om du inte har sett veckans avsnitt så läs inte det här än.

Icke-bröllopet är nu överstökat och då kan man ju undra hur Olivia och Natalia ska hantera vad som har hänt mellan dem. Vi tvingades vänta ända till i onsdags för att överhuvudtaget få se dem men det var nog ändå värt att vänta på. Det är så roligt med såpor att en enda dag kan spridas ut över flera avsnitt. I alla fall så var den här enda dagen som börjad i onsdags väldigt lovande. Det började ganska jobbigt med att Natalia dök upp i Olivia och Emmas hotellrum, hon påstod att hon inte visste att de skulle vara där men vad gjorde hon då där? Ännu ett såpmysterium. I alla fall så uppstod en obekväm konversation om huruvida Natalia skulle komma till Emmas skolpjäs; Olivia tyckte inte att hon behövde gå men Natalia vill inte göra Emma besviken, eller så vill hon helt enkelt vara med sin familj. När det dyker upp i skolan och får skäll av fröken för att de är försenade försvinner Emma snabbt iväg så att hennes två mammor får en chans att prata. Olivia tycker inte att Natalia borde ha kommit för det kommer att vara jobbigt för dem båda och hon menar att Natalia inte bara kan säga att hon älskar henne utan att tänka på konsekvenserna. Natalia säger att hon förstår visst vad det betyder att säga att man älskar någon och Olivia borde inte underskatta henne så mycket, hon kan visst hantera det. Tyvärr blir de här avbrutna av Frank (Go away, Frank) som talar om att Rafe måste till härberget och att om Natalia vill säga hej då så måste hon komma nu. Ha, det var ju jobbigt. Natalia går i kyrkan med Rafe och Olivia försöker förklara för Emma varför Natalia inte kan komma på festen efter pjäsen.

Efter festen så promenerar dock Olivia och Emma lämpligt nog förbi kyrkan just som Frank åker därifrån med Rafe. Olivia ursäktar sig med att de inte visste att hon skulle vara där och vill skynda sig därifrån men Natalia ber henne att följa med henne in i kyrkan istället. Det som händer därefter skulle jag kunna beskriva i detalj eftersom jag har sett det så många gånger att det inte går att räkna, men jag är inte säker på att jag skulle göra det rättvisa så jag föreslår att ni tittar på klippen istället:

Ååh, äntligen får de vara lite glada. Jag är väl en hopplös romantiker men hur kan man inte sitta med ett fånigt leende på läpparna efter de scenerna. Nu väntar vi bara på nästa vecka för att se om det blir nåt kyss snart eller vad, fast allvarligt talat scenerna när de bara höll varandra i handen fick mig att smälta så jag vet inte riktigt hur jag kommer att kunna hantera mer fysisk kontakt...

PS. Ja, jag vet att jag har blivit galen men det är inte mycket att göra åt så snälla hjälp till att rädda Guiding Light.

Jag vet att jag inte har bloggat mycket på sista tiden, på grund av en rad orsaker, och nu finns det tyvärr risk att det kommer att bli ännu värre. Jag har drabbats av Otaliatis, ett allvarligt virus som får dig att skära ned din sovtid till ungefär hälften, spendera oändliga timmar på vissa ställen och skrika okontrollerat åt youtube-klipp. Jag har alltid haft en tendens att bli lite besatt när jag hittar något nytt som jag gillar men det här är lite extremt även för mig.
Jag vet inte riktigt vad det är med Otalia som får mig att vakna på morgonen och börja räkna ned timmarna tills jag kan se det klockan 23 på kvällen. Men jag misstänker att det har att göra med att de har byggt upp det så långsamt och dragit ut det över så lång tid. De ger oss hela tiden lite mer av längtande blickar, dubbeltydiga kommentarer och ångestladdade scener och får alla att vilja komma tillbaka för mer, för att äntligen få se Olivia och Natalia konfrontera sina känslor för varandra. Och så den här veckan som väl ändå har slagit alla rekord i romantisk dramaturgi och ångest.

SPOILER! Om ni inte har tittat än men skulle vilja göra det utan att få veta det sista först så läs inte nästa stycke.
Olivia erkände äntligen att hon var kär i Natalia samma dag som det var meningen att Natalia skulle gifta sig med Frank, eftersom det trots allt är en såpa så har de dragit ut den här enda dagen över hela veckan, men hon fortsätter att uppmuntra Natalia att gifta sig med Frank eftersom hon inte tror att hon kan ge Natalia det liv hon förtjänar. Natalia blir nästan övertygad tills hon står där i kyrkan och ska förklara sin kärlek för Frank inför Gud. Det går bara inte, Natalia är troende katolik och kan inte ljuga för Gud, istället springer hon gråtande ut ur kyrkan. Det är riktigt såpigt drama och manusförfattaren är helt klart ute efter att döda fansen genom att dra ut på det ännu längre. Olivia går efter Natalia och när de pratar så erkänner Natalia att hon inte kan gifta sig med Frank eftersom "I don't love him, I love you". Äntligen kan man tycka, båda har sagt vad de känner så nu kan de väl leva lyckliga i alla sina dagar? Men icke, inte än i alla fall eftersom Olivia fortfarande insisterar på att det inte kan hända något mellan dem. Hon tror inte att Natalia klarar av det; det är emot hennes tro, folk kommer att behandla henne illa och det kommer att sluta med att hon hatar Olivia för det liv de skulle få tillsammans. Jag vet inte jag, jag är inte helt övertygad och det tror jag inte Natalia är heller.

Jag har fortfarande hopp men med tanke på att Jessica Leccia som spelar Natalia är höggravid och snart ska vara mammaledig plus att CBS ju tänker lägga ner serien i september så är jag lite nervös för hur det här ska sluta. Särskilt är jag nervös för att bli utan min Otalia-fix, jag är inte säker på att jag klarar av det i det här läget. Om ni fortfarande inte är övertygade så föreslår jag att ni tittar på några klipp från den här veckan, jag vet att det är en såpa och det kan hända att det är jag som har förlorat alla perspektiv, men det är ändå ganska bra.


Och sedan när ni blir lika desperata som jag, för det räknar jag med att ni blir, så kan ni väl fundera på att gå med i BIg Purple Dreams och se vad ni kan göra för att rädda serien. Att skicka några mail är faktiskt inte så jobbigt...

Förutom Hem till gården, som jag väl redan har erkänt min svaghet för, så brukar jag hålla mig undan från såpor. För de mesta är de bara överdrivna, orealistiska med tveksamma manus och skådespelarinsatser. Av den anledningen höll jag mig också undan när jag började se den nya namnkombinationen "Otalia" nämnas här och där. Guiding Light är en amerikansk såpa som jag aldrig hade hört talas om och jag kände att jag klarade mig bra utan den, även om det dök upp mer och mer tecken på att fansen gillade den storyline som höll på att utvecklas mellan Olivia och Natalia. Kanske hade det varit bäst om jag hade hållit fast vid den övertygelsen, särskilt nu som det verkar som att Otalia kan komma att få ett abrupt slut i och med att CBS lägger ner serien i september.

Men nu är det så att jag en dag förra veckan letade efter något som kunde distrahera mig från att plugga och jag tänkte att det väl inte kunde skada att kolla in en video eller två, och ja här sitter jag nu och oroar mig för hur det ska gå för Otalia. Jag tror att mycket av det beroendeframkallande elementet ligger i att de har byggt upp det så långsamt och dragit ut på det i flera månader. Man sitter liksom och väntar på att de äntligen ska inse vad de känner och erkänna det för varandra och tills man har sett hur det går kan man inte släppa det. Och sedan är det de där blickarna som säger mer en tusen ord, mest från Olivias sida än så länge men det är så nära nu.


Om ni blir lite nyfikna så föreslår jag att ni kollar in fler videos på Otaliafans youtubekanal och sedan om detta skulle leda till ett visst beroende och ni känner att ni inte klarar av tanken på att det ska sluta så snart så kolla in Big Purple Dreams-forumet och se vad ni kan göra för att hjälpa till att rädda serien.