Otaliatis

Jag vet att jag inte har bloggat mycket på sista tiden, på grund av en rad orsaker, och nu finns det tyvärr risk att det kommer att bli ännu värre. Jag har drabbats av Otaliatis, ett allvarligt virus som får dig att skära ned din sovtid till ungefär hälften, spendera oändliga timmar på vissa ställen och skrika okontrollerat åt youtube-klipp. Jag har alltid haft en tendens att bli lite besatt när jag hittar något nytt som jag gillar men det här är lite extremt även för mig.
Jag vet inte riktigt vad det är med Otalia som får mig att vakna på morgonen och börja räkna ned timmarna tills jag kan se det klockan 23 på kvällen. Men jag misstänker att det har att göra med att de har byggt upp det så långsamt och dragit ut det över så lång tid. De ger oss hela tiden lite mer av längtande blickar, dubbeltydiga kommentarer och ångestladdade scener och får alla att vilja komma tillbaka för mer, för att äntligen få se Olivia och Natalia konfrontera sina känslor för varandra. Och så den här veckan som väl ändå har slagit alla rekord i romantisk dramaturgi och ångest.

SPOILER! Om ni inte har tittat än men skulle vilja göra det utan att få veta det sista först så läs inte nästa stycke.
Olivia erkände äntligen att hon var kär i Natalia samma dag som det var meningen att Natalia skulle gifta sig med Frank, eftersom det trots allt är en såpa så har de dragit ut den här enda dagen över hela veckan, men hon fortsätter att uppmuntra Natalia att gifta sig med Frank eftersom hon inte tror att hon kan ge Natalia det liv hon förtjänar. Natalia blir nästan övertygad tills hon står där i kyrkan och ska förklara sin kärlek för Frank inför Gud. Det går bara inte, Natalia är troende katolik och kan inte ljuga för Gud, istället springer hon gråtande ut ur kyrkan. Det är riktigt såpigt drama och manusförfattaren är helt klart ute efter att döda fansen genom att dra ut på det ännu längre. Olivia går efter Natalia och när de pratar så erkänner Natalia att hon inte kan gifta sig med Frank eftersom "I don't love him, I love you". Äntligen kan man tycka, båda har sagt vad de känner så nu kan de väl leva lyckliga i alla sina dagar? Men icke, inte än i alla fall eftersom Olivia fortfarande insisterar på att det inte kan hända något mellan dem. Hon tror inte att Natalia klarar av det; det är emot hennes tro, folk kommer att behandla henne illa och det kommer att sluta med att hon hatar Olivia för det liv de skulle få tillsammans. Jag vet inte jag, jag är inte helt övertygad och det tror jag inte Natalia är heller.

Jag har fortfarande hopp men med tanke på att Jessica Leccia som spelar Natalia är höggravid och snart ska vara mammaledig plus att CBS ju tänker lägga ner serien i september så är jag lite nervös för hur det här ska sluta. Särskilt är jag nervös för att bli utan min Otalia-fix, jag är inte säker på att jag klarar av det i det här läget. Om ni fortfarande inte är övertygade så föreslår jag att ni tittar på några klipp från den här veckan, jag vet att det är en såpa och det kan hända att det är jag som har förlorat alla perspektiv, men det är ändå ganska bra.


Och sedan när ni blir lika desperata som jag, för det räknar jag med att ni blir, så kan ni väl fundera på att gå med i BIg Purple Dreams och se vad ni kan göra för att rädda serien. Att skicka några mail är faktiskt inte så jobbigt...

Kommentarer
Postat av: Ninjan

Hahaha...eller hej förresten. Jag är en ny fan av bloggen. Gillar det du skriver, jag har ett nästan sjukligt intresse av tv-serier och filmer..så din blogg är väldigt underhållande. Anledningen till att jag sitter och fnittrar av ditt senaste inlägg är för att jag läste den först av alla inlägg..det tog ett tag innan jag fattade att Otalitis inte var ett rikigt virus...hahaha..so close to googling it....

Tack för en rolig blogg iaf.

//Ninjan

2009-04-18 @ 18:45:21
Postat av: Susi

Haha, Ninjan, nej så vitt jag vet så finns inte Otaliatis definierat som en verklig diagnos någonstans ;) Men tack för komplimangen, kul att du gillar bloggen :)

2009-04-19 @ 16:27:54
Postat av: Ellie

Gaah, jag vet hur du känner. Har själv drabbats av en rejäl släng Otaliatis de senaste veckorna.

Men inte fan kan man låta bli när de är sådär perfekta ihop!!

2009-04-24 @ 22:10:32
Postat av: Susi

Haha, Ellie, skönt att veta att man inte är den enda i Sverige med den diagnosen. Men nej, jag har inga planer på att försöka bli botad :)

2009-04-25 @ 21:31:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0