A lesbian staring at the screen

Tv400 har börjat om med första säsongen av The L-Word och, även om jag hade hoppats att de skulle fortsätta med den sista säsongen, så är det ganska trevligt att påminnas med den gamla goda tiden. När allt var nytt och fräscht och spännande, när Jenny var ung och naiv och inte hatade av någon och både Dana och Marina fortfarande var där. Man kan dock konstatera att Alice alltid har varit lika söt och rolig. Vad jag inte saknar alls dock är allt heterosex, när serien först visades och jag spelade in varje avsnitt så brukade jag stanna videon varje gång Jenny och Tim hade sex. Det sparade lite utrymmen på banden i alla fall, ha ha.

I mer moderna tider så finns det fortfarande chans att se något nytt från The L-Word. Hittills har jag varit ganska negativt inställd till förhörsvideorna men det förändrades lätt den här veckan, Rachel och Lucy i samma rum WHOA!  Där skulle det göras en spin-off istället.

Portia var gäst på The Ellen DeGeneres Show igår. Hur söta är de?


Jag har dessutom haft Arrested Development maraton på sista tiden så det var extra trevligt att få se Portia i ett annat sammanhang. Jag tycker att man vid det här laget kan glömma alla diskussioner om huruvida Ellen borde göra mer för representation och att hon har blivit populär på bekostnad av en nedtoning av hennes sexualitet. Hennes representation är kanske annorlunda än hos dem som står på barrikaderna men på många sätt gör den kanske ett större intryck på fler. Jag menar hur kan någon se dem på tv, så söta och så uppenbart kära och inte känna i hjärtat att det är rätt?

Ni vet hur jag försökte förklara nåt om The L-Words avtryck igår och svamlade på om hallucinationer?

Om ni vill ha en bättre sammanfattning så ta och titta på den entimmes dokumentär som visades innan sista avsnittet i USA i söndags. Det är en mycket värdigare tribut till serien en själva avsnittet .Med kommentarer från nästan alla som var involverade i serien, inklusive Erin Daniels, och massa "behind the scenes footage".
Ta och leta reda på den om ni inte redan har sett den.

Om ni ändå inte får nog av The L-Word eller om dokumentären får er att inse att ni faktiskt kommer att sakna serien så finns det ännu lite mer på showtimes hemsida. De kommer tydligen att lägga upp en förhörsinspelning varje dag, där vi får se Lucy Lawless (vilket förstås är tillräckligt för att få mig att titta) förhöra tjejerna en och en om Jennys mord. Än så länge har jag bara sett förhöret med Tina och jag kan bara säga att ni tittar på egen risk, det är minst sagt obehagligt.

Jag vet att jag har övergivit bloggen lite på sista tiden, det där som händer utanför datorn och som kallas verkliga livet har kommit lite i vägen, men jag kunde ju inte låta det allra sista avsnittet av The L-Word gå förbi okommenterat.

SPOILER VARNING! läs inte vidare om du inte redan har sett avsnittet

Egentligen vet jag inte vad jag ska säga om det förutom att det var deprimerande. Jag hade en sorts domedagskänsla redan från början. Det berodde väl dels på att vi redan visste att Jenny skulle dö och att någon kanske skulle bli anklagad för att ha dödat henne. Dessutom var det ju trots allt tragiskt i sig att själva serien skulle ta slut. Så var det Alice och Tasha på väg att göra slut, Bette och Tina på väg till New York, Shane utan utväg (förutom den förutsedda) ur sitt destruktiva förhållande med Jenny och Dylan och Helena som bråkade. Och det blev inte mycket muntrare, den enda gången jag skrattade var under avskedsvideon för att det var så absurt att helt random personer som Angus och Ivan skulle ha skickat en lycka till video till Bette och Tina inför deras flytt. Det var trevligt att se Marina och Carmen i videon dock. Det var också trevligt att se mer av Lucy Lawless som polis, även om jag gärna hade sett ännu mer av henne, men för övrigt känner jag mig nog ändå ganska besviken på avsnittet. Det kändes inte direkt som en värdig avslutning för serien, jag tycker att de hade kunnat göra det snyggare och gärna lite gladare.

Mer generellt kan man väl dock säga att jag är tacksam för serien, trots alla dess brister så har den ändå gjort ett viktigt avtryck. Det är den första och egentligen enda lesbiskt centrerade dramaserien på tv och som sådan har den varit viktig.
Jag har säkert berättat det förut men första gången jag såg trailern för The L-Word på Tv3 så trodde jag att jag inbillade mig. Det här var före min internettid så jag hade inte hört talas om den och en dag såg jag delar av en trailer för en ny serie på trean där det såg ut som om två kvinnor kysstes. Men ni vet, eller kanske händer sånt bara mig, när man är helt utsvulten på positiv representation så skapar hjärnan själv de bilder den vill se ibland. Det var inte första gången så jag tänkte att, nej jag inbillar mig nog bara, det var nog ett heteropar som vanligt. Tills jag såg trailern igen och fattade att det faktiskt var en serie som handlade om flator i LA, det verkade fortfarande lite otroligt men det var självklart högtidsstund när första avsnittet visades. Det måste väl vara fem år sedan ungefär och mycket har hänt sedan dess men, även om man klaga på att Dana dog eller att Kit förvandlades till en vandrande stereotyp, så har jag hela tiden njutit av att få följa de här LA-flatornas liv. Och jag kommer att sakna dem nu när det är slut.

Tur i alla fall att den andra säsongen av Exes and Ohs börjar snart och så får vi väl se vad som händer med den här fängelse spin-offen Farmen.