A lesbian staring at the screen

Jag har sett fram emot det här länge, typ ända sedan i mars. Jag älskar Cityakuten, jag har tittat på den serien från början och sett de flesta avsnitt ett antal gånger. Innan digital-tv reformen sabbade allt för mig så spelade jag in alla avsnitt, ja jag är så nördig men inte tillräckligt nördig för att lyckas koppla ihop digital-tv boxen med videon. I alla fall så vet jag i stort sett allt om Cityakuten, vilket jag fick chansen att bevisa för inte så länge sedan när någon i ett samtal om George Clooney plötsligen undrade hur hans karaktär lämnade serien och jag kunde hålla en lång utläggning om Seattle och killen med ADL och Carol och tvillingarna och Kerry och Mark.

Med andra ord, min favoritserie började en ny säsong igår. Men jag var lite besviken på första avsnittet, det var för mycket fokus på nån ny irriterade läkare och drama med Abby och Luka. Jag gillar Abby men jag har lite svårt att ta att hon inte håller ihop och att Luka skulle ge upp för att hon fick ett återfall köper jag inte. Så lätt ger man inte upp på någon man älskar även om man blir besviken och jag tror inte att han som redan har förlorat en hel familj skulle vilja utsätta sig själv för det igen i första taget. Dessutom läste jag nåt om att Maura Tierney ska lämna serien och nu är jag rädd att det där var sista avsnittet med henne. Men vad vet jag egentligen, min amatörpsykologi kommer mest från för mycket tv-tittande precis som min sjukdomskunskap kommer från Cityakuten.

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör visas på svensk tv