McLeod's Daughters

På tal om att gråta till tv-serier så såg jag igår det allra sista avsnittet av McLeod's Döttrar.
Major SPOILER varning, om det är någon som bryr sig men det är väl mer troligt att jag borde varna för att det här kan vara tråkigt eftersom jag betvivlar att det är så många mer som tittar på den serien.
Kanal 5 verkar ha givit upp för de har inte visat några avsnitt på evigheter och till och med kanalen som visar serien i Australien gav upp lite grann på den sista säsongen för om jag har förstått det rätt så har sista säsongen inte heller där visats på tv utan de har bara lagt upp den direkt på internet. Det var också lite känslan när man såg sista säsongen att alla redan hade givit upp serien, fler och fler av skådespelarna försvann och kanske gäller det samma för manusförfattarna för en del av avsnitten kändes lite som något man har slängt ihop snabbt utan att riktigt ta hänsyn till kontinuitet. Med det inget ont sagt om de skådespelare som var kvar, min favorit Stevie (Simmone Jade MacKinnon) var ju trots allt med och jag gillar Grace, Tayler och Moira, men det är svårt att engagera sig i nya karaktärer som har dykt upp sent i serien samtidigt som nästan alla som var med från början är borta. Ibland händer det faktiskt att man känner att en serie skulle ha slutat tidigare medan den fortfarande var på topp, jag kände t.ex. så med Bad Girls och de avsnitt som vi har sett hittills av den den sista säsongen av South of Nowhere känns det också lite som man kunde både ha och vara utan. Men det är klart att när man har en favoritserie så vill man ju egentligen aldrig att den ska ta slut och helt bortkastad tycker jag ändå inte att sista säsongen av McLeod's var. Och de band ihop det ganska bra med de sista två avsnitten som bjöd på en hel del vardagsdramatik när de under tidspress var tvugna att valla en stor boskapshjord till stora vägen för att kunna sälja den och på så sätt rädda gården för konkurs. Detta bjöd samtidigt på magnifika bilder av det australiensiska landskapet. Som tur var gick allt bra och de kunde sluta med hoppet om en positiv framtid när Stevie såg framför sig hur hennes son Xander och Claires dotter Charlotte en dag skulle komma att driva både Killarney och Drover's. Dessutom lyckade de få Meg och Jodi att dyka upp för ett litet gästspel lagom till Xanders 1-års kalas, trevligt att i alla fall ha med några av de ansikten som var med från början även om det kändes lite tvunget.
Den sista scenen när alla kvinnorna red på rad ut i landskapet för att fortsätta arbetet var också snygg, det visade på det som jag tycker har kännetecknat hela serien och som har varit anledningen till att titta på den (det och Stevie förstås), nämligen beskrivningen av ett gäng starka självständiga kvinnor som jobbar hårt och klarar sig bra. Även om serien har haft sin beskärda del av killdrama, det är väl svårt att undvika, så är det alltid kvinnorna som har varit själva kärnan. Sen är det en annan sak att jag tycker att nån gång under åtta säsonger av girl power så hade de väl kunnat få plats med en flata i serien också. I vilket fall så föll en och annan tår på slutet och jag kommer att sakna serien så vi avslutar väl med en liten hyllning till den ändå:  



För övrigt anser jag att abc bör dränkas i protester.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0