En gång till

Jag hade inte tänkt bli Idol-bloggare men tydligen bryr jag mig alldeles för mycket för att kunna låta bli att häva ur mig mina åsikter varje vecka, så det blir några kommentarer den här gången också.

Ingen är väl förvånad över att jag är besviken över att Sepideh åkte ut, och jag tyckte det var orättvist. Folk fattar ju ingenting om de inte ser att hon är en fantastisk sångerska och jag tycker visst att hon går genom rutan. Dessutom tycker jag att juryn var orättvist hård mot henne, särskilt om man jämför med kritiken (eller bristen på kritik) de gav Robin B som sjöng precis innan. Snacka om att inte gå igenom rutan, kanske är det bara jag som är immun mot killar med fina blå ögon, men jag tyckte att det var riktigt lamt och inte särskilt bra sjunget av Robin så jag förstår inte hur juryn kunde ge honom så mycket bättre kritik än vad de gav Sepideh.
Kevin charmar ju alla, särskilt när han pratar och sjunger på svenska, och just nu känns det som att han kommer att vinna alltihopa. Jag vet inte, jag tycker han är charmig men jag kanske är immun här också för jag är inte extremt imponerad av sången, känns lite för mycket intetsägande pop tycker jag.
Johan visade igen att han är en stjärna, det är lite Håkan Hellström varning kanske, personligheten kompenserar för brister i sången.
Alice gjorde också bra ifrån sig, med en ballad version av "Min kärlek" tillägnad hennes farmor som just hade gått bort.
Men förvånande nog så var jag faktiskt mest imponerad av Robin E, han gjorde en mycket schysst rockversion av "Michelangelo" och imponerade på scenen.
Annars verkar det som att det är Lars som har väckt mest uppståndelse den här veckan och jag är nog benägen att hålla med. Jag gillar honom och det musikalliknande framträdandet förra veckan var bra men den här veckan var det för mycket, det måste ju ändå tas på lite allvar. 

I övrigt kändes hela kringarrangemanget med Eurovision-imitation och Charlotte Perelli som gästdomare lite väl töntigt. Min absoluta favoritbloggare anmärkte på att Perelli kom på ett nytt substantiv men det var inte det enda lite misstänkta uttalandet. Själv tyckte jag att det var ganska roligt när det stod "Live from Bukarest" i rutan och kvinnan sa: "here are the vote's of the bulgarian people", undrar vad rumänerna tycker om att deras huvudstad numera ligger i Bulgarien.

Tur då att man kan byta kanal och skruva upp den intelektuella nivån lite medan man väntar på de otillfredsställande resultaten av folkets röster. Det var ett mycket intressant avsnitt av Beckman, Ohlson och Can  igår. Elisabeth Ohlson ledde en diskussion om huruvida bögarna fastnat i kvinnofällan. De fick inte direkt fram något svar på den frågan men det var nog inte meningen heller. Däremot hade de en hel del intressant att säga om gayaktivism, könsroller och splittring inom gayrörelsen. När Mian Lodalen började prata om solidaritet blev jag lite svag i knäna. Det  var ett sådant ögonblick när man kände att det är ändå bra skönt att bo i Sverige, där public service finns och där det är möjligt att visa ett diskussionsprogram där bögar och flator kan sitta och diskutera den här sortens frågor en vanlig fredagskväll.

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör visas på svensk tv
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0