Vad har de gjort med mig?
Jag har alltid sagt att jag inte skulle titta på något dating program förrän de hade med homosexuella deltagare, vilket betyder att jag länge har varit förskonad från detta tveksamma sätt att exponera folk som vill finna kärleken. Men så kom i höst både Tila Tequila och Bonde söker fru och då var jag ju ändå tvungen att ge det en chans. Av denna anledning hamnade jag väl också, i behov av en liten paus från intensivt julfirande, på juldagen framför avsnitt av just dessa två program.
Med Bonde söker fru kan jag i alla fall förstå charmen med att det är väldigt vanliga svenska människor som deltar. Även om ett av paren verkar ha fått ett lyckligt slut, i alla fall än så länge, så tycker jag ändå att "vad hände sedan?"-programmet bekräftar min tes att chansen faktiskt är minimal att man ska finna kärleken i tv.
I Tila Tequila finns det däremot inte mycket man kan relatera till, att någon verkligen skulle finna kärleken där verkar ganska otroligt. Det faktum att Tila har träffat två gånger 30 pers utan att komma någonvart bekräftar väl också den tesen. Dessutom är den överdrivna, säkert fabricerade, dramatiken väldigt svår att stå ut med. Jag vet att det är skillnad på svenskt och amerikanskt, men verkligen måste någon gråta varje gång?
I alla fall så tycker jag nu att jag har sett tillräckligt för att kunna säga att jag inte kommer att ge någon chans till A Shot at Love 3, där Tila har ersatts av ett bisexuellt tvillingpar.
Nu laddar jag istället för Selma.
