A lesbian staring at the screen

                                                                    
Jag är en Eurovision-nörd, det är bara att erkänna. Uppvärmningen börjar förstås med att se på hela Melodifestivalen men nu när det börjar närma sig så börjar också inför-programmen, där man får se alla andra länders bidrag så det är ju förstås också ett måste. Igår fick vi se de tio första bidragen som kommer att delta i den första semifinalen den 20 maj. Både startfältet och bedömarna i studion började ganska lamt.
För det första: vad har hänt med den nordiska samproduktionen? Jag gillade när det var en expert från varje land och man fick höra norska, danska, finlandssvenska och till och med lite isländska. Men det har de tydligen givit upp i år, så nu var det bara Thomas Lundin från Finland och sedan ett gäng svenskar som gjorde en sådär insats. Shirley Clamp och Lena Ph var väl ganska vettiga och lite roliga också, Babben gjorde också okej ifrån sig men Thomas L var den ände som lät som en expert. Och Thomas Järvheden vet jag inte ens vad jag ska säga om. Vem tyckte att det var en bra idé att ha med honom? Han försökte vara rolig men lyckades mest komma med några riktigt dumma kommentarer. Hans presentation av Israel tog väl ändå priset när han kallade Dana International för "han, hon, det" och sedan sa att hebreiska låter som att man behöver harkla sig. Han fortsatte med att kommentera Moldaviens låt med något i stil med att "Moldavien är Europas fattigaste land och det syns på den där värdelösa videon".
När det gäller låtarna så var "experterna" mest imponerade av Norge och jag är nog benägen att hålla med, det var inget jättespeciellt men en okej låt med en söt tjej som kunde sjunga. Jag ser hellre henne vinna än Charlotte Perelli. Jag är också enig med dem om att Estlands bidrag var pinsamt dåligt och respektlöst som Shirley Clamp sa, om de inte har något bättre att komma med en några töntiga gubbar i fula kostymer som försöker skämta bort allt med en värdelös låt så kan de lika gärna stanna hemma. Och detta från ett land som inte bara vann hela tävlingen 2001 men som också har bidragit med en av mina absoluta Eurovision-favoriter, är det någon som kommmer ihåg Evelin Samuel som tävlade samma år som Charlotte Perelli vann? 

De övriga låtarna kändes ganska meningslösa allihopa. Babben får ett dock ett extra plus för att hon hänvisade till Buffy när hon pratade om Azerbajdzjans video som innehöll både vampyrer och änglar.
Vi kan väl bara hoppas på att det väntar något bättre under de kommande veckorna.

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas

Jag har alltid sagt att jag inte kommer att titta på ett dejting-program förrän de gör ett där det är tjejer som dejtar tjejer, men trots att MTV nu börjar visa A Shot at Love With Tila Tequila här i Sverige så är det tveksamt om jag kommer att titta. Det här är realityserien där 16 tjejer och 16 killar tävlar om att vinna bisexuella Tilas hjärta. Förutom att jag har en hel del invändningar mot sådana här program i allmänhet, jag tycker att idén att man ska hitta kärleken i ett tv-program är ganska konstig, så tycker jag också att det visar USA från sin sämsta sida.  Det är plastigt och överhysteriskt och lite för porrigt (på ett dåligt sätt). Jag har inget emot halvnakna tjejer i sig men det känns så fejkat och lite för mycket som att man vill locka heterokillar att titta, plus att jag hade kunnat klara mig utan alla heterokillar i badbyxor som är med i programmet.  Malinda och Sarah P från Afterellen vloggade om serien när den gick i USA så jag vet redan hur det slutar, ännu en anledning att inte titta och förhoppningsvis kommer fina vårkvällar med roligare saker att göra att rädda mig från att titta.
Förutom själva konceptet så blev jag också lite skrämd av det faktum att jag kände igen Marcus, en av killarna som åkte ut i andra avsnittet från Janice Dickinsons Modelling Agency (eller vad det nu hette). Det faktum att jag vet att han var med där är verkligen ett tecken på att jag ser för mycket på tv.
Så lördagar klockan 19, jag kommer inte att titta tror jag....

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas

Jag skrev för ett tag sedan om att folk gör videos om Emily och JJ från Criminal Minds. Och det är roligt att för varje lesbiskt par, lesbisk subtext eller folk som man önskar var ett par så finns det någon som har gjort en fanvideo om det. Alltifrån någon obskyr tysk såpa till klassiker som Xena, har det visats på tv eller film så finns det någon som har gjort en video om dem. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av några videor som jag gillar (utan inbördes ordning).

Eftersom jag har haft Bad Girls maraton på sista tiden så kan vi väl börja med en Nikki och Helen video:

En klassiker är förstås Xena och Gabrielle och vad än folk säger så var de mer än vänner:

Några av mina favoriter är Esther och Maca från den spanska sjukhusserien Hospital Central:

De här två skulle många vilja se tillsammans, Jennifer och Sam från Exes and Ohs: 


Och förstås för att stödja South of Nowhere som jag fortfarande anser bör räddas så avslutar vi med Spashley: 

Det här är förstås bara ett urval och de finns säkert de som är ännu bättre, men det finns tusentals videos och så mycket tid har jag inte. Därmed inte sagt att det inte blir en fortsättning på det här...

Igår försökte jag se på de svenska komediprogram som onsdagskvällarna erbjuder numera. Men även om Nour dök upp både i Morgonsoffan och i Sverige pussas och kramas så gillar jag inte något av programmen särskilt mycket. Morgonsoffan är lite sådär halvkul och jag skrattar åt en del av sketcherna men Sverige pussas och kramas är inte min humor, jag vet inte det kanske handlar om att jag är för pryd eller så är det bara för mycket manliga könsorgan men jag skrattar inte.

Tur då att det finns andra ställen där man kan få en dos humor som man gillar. Afterellen visar just nu alla videor som de spelade in på Dinah Shore förra helgen och där finns det en hel del att skratta åt, igår bjöd de på stand-up av Suzanne Westenhoefer och Julie Goldman, och improviseringsövningarna som vlogtjejerna gjorde. Sätt ihop en video med Jill Bennett, Bridget McManus, Cathy DeBuono, Michelle Paradise, Karman Kregloe, Dara Nai och Marnie Alton och jag kommer att titta vad de än gör. Men de var en hel del roliga saker som de fick fram också.
Dinah Shore verkar för övrigt bjuda på en hel del roligt material och förutom det som finns på Afterellen så är den här videon från JD Salavtores blogg (www.thesmokingcocktail.com) något av de bästa jag sett:

Hur cool är Jane Lynch? Antagligen den bästa intervju jag någonsin sett. Och Rachel Shelleys leende, wow!

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas.

Jag har inte bloggat på ett tag för det har varit mycket på sista tiden. "Shit happens" som Helen sa, för det jag ändå har haft tid att göra är att titta på Bad Girls. Jag har inte sett den här serien som utspelar sig på ett brittiskt kvinnofängelse förut så jag är lite efter, har bara sett en och en halv säsong än så länge. Men jag har hört en hel del om den, jag vet att den är populär bland de lesbiska fansen främst på grund av förhållandet mellan avdelningschefen Helen och livstidsfången Nikki. Det jag har sett hittills gillar jag, inte bara för det förhållandet som är så fel men känns så rätt, utan också för att det är en bra serie i allmänhet. Jag var lite tveksam till idén med ett fängelse och såg bara framför mig våld och droger och störda människor. Och visst finns de elementen men den visar också mycket värme och vänskap, jag har haft tårar i ögonen flera gånger, och den berättar historierna bakom den hårda ytan. Som när man fick se att under den tuffa ytan hos värstingen Denny så finns det en lite flicka som fortfarande längtar efter mamman som lämnade bort henne när hon var liten. Det är tuffa historir om sexuella övergrepp, drogmissbruk och mord men det finns också mycket humor och värme i historierna. Jag tycker om vad jag har sett än så länge så mitt bloggande kommer väl att fortsätta att vara sporadiskt eftersom jag fortfarande har sex och en halv säsong kvara att titta på ;-)




För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas

...jag bloggar ändå.
Bra avsnitt av Anna Pihl igår och särsklit kul att se Iben Hjejle igen, jag har saknat Mikala och tiden när hon och Anna jobbade tillsammans. Men hon sitter tydligen fortfarande i fängelse fick vi veta och det var väldigt spännande när hon skulle fungera som informatör för att ta reda på hur knark kom in på fängelset.
Och scenen på fängelsegården påminde mig om en annan fängelsegård:

Mikala hade ingen tandpetare men hon såg inte så illa ut i alla fall.

Cashmere Mafia var också ganska bra tyckte jag, jag gillade scenerna med Caitlin och Alicia. Jag såg någon omröstning på tv3:s hemsida om vem folk gillade bäst och jag tror att Caitlin ledde. Det förstår jag för hon är roligast och gulligast. Men Lucy Lius karaktär får ett plus för "I went to Wellsley..."-repliken. Även om det förstås är en stereotyp så är det roligt eftersom både Sarah Warn och Malinda Lo faktiskt gick på Wellsley.

Nytt avsnitt av 3way igår också förstås och det var bra igen. Cathy DeBuono spelade terapeut med en del egna problem och det skapade en del roliga situationer när hon krävde att alla fyra tjejerna skulle komma till terapisessionerna. Jag gillar också att de inkorporerar flera olika historier i avsnitten; förutom huvudhistorian så finns det en paralell historia om Shiobans problem på inspelningen av Young Doctors Who Cry; och så har de dessutom inkorporerat Ladycops. En tv-serie som tjejerna tittar på om två kvinnliga poliser som är partners på och utanför jobbet. Där Liz Vassey och Christina Cox i stort sett upprepar sina roller från Nikki & Nora fast med lite mer komedi, briljant tycker jag om det.

Ikväll blir det SYTYCDS

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas

Jag hade inte tänkt titta på det, jag tyckte att det verkade lite töntigt och jag hade egentligen andra planer för lördagskvällen. men så ändrades planerna och jag fastnade ändå framför Körslaget. Och jag kom fram till att det faktiskt är ganska bra, det är ett rätt roligt koncept. Ganska roligt att se vanliga människor som kan sjunga i kombination med artister som engagerar sig och jag tycker att det funkar. Men det är tur att inte idoljuryn var där för de hade nog haft en del att säga om vissa av sångarnas engelska uttal, inte alltid så lysande.
Själv tycker jag inte att det är det viktigaste och jag tyckte att de flesta gjorde ett bra jobb och när det var dags för utröstning upptäckte jag att jag faktiskt brydde mig om vem som skulle åka ut.

Och jag är glad att det inte blev Linda Bengtzing för det är lika bra att erkänna att jag gillar henne. Jag vet inte riktigt hur det gick till men det kan ha något att göra med ett avsnitt av Fame Factory. Jag kommer ihåg när hon var programledare för Ordjakten och jag tyckte att hon var ganska jobbig och överhurtig och när hon sedan kom med i Fame Factory så var jag lite irriterad; hon var jobbig och det var orättvist att hon hade varit med i tv förut och dessutom var hon ju aldrig på skolan för att hon höll på att förbereda sig för Melodifestivalen. Men sedan var det ett avsnitt när hon faktiskt var på skolan och höll på att förbereda sig för en veckofinal. Hon hade bara jeans och en t-shirt på sig och någonstans där smällte mitt hårda hjärta, hon såg så bra ut. Sedan har jag varit lite tveksam till hennes melodifestivaluppträdanden, förutom i år, och jag gillar inte nödvändigtvis hennes musik. Men hon är charmig, hennes energi smittar av sig och när hon får sjunga något annat än meningslösa schlagers så är hon ju bra. Hon gjorde dessutom ett bra jobb i Så ska det låta i fredags så det är bara att låta sig övertalas. Jag skulle gärna se henne lite mer nedtonad dock och sjungandes något med lite mer djup.


För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas.

                                                                                                                                          I onsdags såg jag fram emot att kunna se Nour både i Morgonsoffan och i Sverige pussas och kramas. Men i det sistnämnda programmet visar det sig att hon bara kommer att göra gästspel och inte vara med i alla avsnitt så det blev inget där och i Morgonsoffan skymtade hon bara förbi i typ en minut som överförfriskad väderflicka. Så det kändes ganska misslyckat och ännu värre blev det när jag sedan fick reda på att hon samma kväll hade varit med i Kvällsöppet med Ekdahl vilket jag helt hade missat. Men som tur är så har ju tv-kanalerna börjat förstå det här med att lägga ut program på nätet, så jag tog en tur till tv4.se och där gjorde jag fynd. Inte nog med att jag hittade avsnittet av Kvällsöppet utan det visar sig att de också ha lagt ut nästan hela säsongen av Raj Raj att se gratis! Så gårdagen var lite mer lyckad.

Kvällsöppet var ganska intressant när de diskuterade någon forskning från USA som menade att kvinnor inte kan vara roliga (Whaaat?!?!), detta avfärdades ganska snabbt och Nour hade några bra poänger när hon menade att om det inte verkar finnas roliga kvinnor så är det för att de inte får samma chans att vara roliga och att komikervärlden är en manlig värld där tjejerna måste spela på killarnas villkor. Hon var väldigt allvarlig och lite arg och det gillade jag, låt gärna feministsidan komma fram.
Att kvinnor inte skulle kunna vara roliga är ju bara tjafs att säga, jag kan lätt räkna upp ett antal roliga svenska komiker (Nour själv förstås, Sissela Kyle, Babben Larsson, Maria Lundqvist, Annika Lantz...) och sedan har jag ju förstås vissa favoriter på andra sidan Atlanten också (Bridget McManus förstås, Suzanne Westenhoefer, Julie Goldman...)

För att ytterligare styrka detta så är det ju bara att titta på Raj Raj, jag har inte hunnit titta på allt än men det jag har sett är sjukt roligt (med betoning på sjukt ibland). Jag älskar när de stjäl jobb eller när de bara gör helt sjuka saker ute på stan och folk blir helt ställda, Cissi som präst är fortfarande en av mina favoriter. Både Cissi och Nour är så duktiga och roliga och jag tror, och hoppas, att de kommer att gå långt.

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas

...fick min uppmärksamhet igår. Jag såg på två premiärer, först Spårlöst och sedan Medium.
Även om de kallar det för ett nytt program så har ju Spårlöst-konceptet funnits förut, med ungefär samma människor involverade också. Men jag klagar inte, jag gillade det förut och jag gillar det nu också. Det är väldigt rörande när man får se en tjugoårig tjej som får träffa sin pappa för första gången. Och jag gillar att den som letar får följa med på resan nu, för det där när de sitter i en studio och får se lite i taget på en film med någon sorts spänningsmoment innan man får se om släktingen är där, är lite tjafsigt tycker jag.

Säsongspremiären av Medium var också bra, yay för gästspel av Anjelica Houston hoppas att hon kommer att dyka upp mer. Det är roligt egentligen att jag gillar fiktiva historier om medium som Medium och Ghostwhisperer när jag inte står ut med de där realityprogrammen som visas på tv4+. Realityprogrammen skulle jag aldrig komma på tanken att titta på; dels för att jag inte tror på sånt och dels för att jag tycker de är lite läskiga, vilket är helt ologiskt om jag inte tror att det är på riktigt men så är det. Säsongspremiären av Medium var i alla fall bra fast lite läskig också när de började leta efter den lilla pojken bland kartongerna med dockor, man visste ju att han skulle vara där. En liten och ganska oväsentlig invändnig dock. Ariel ville spela Maria i skolversionen av Sound of Music men då kan hon ju inte sjunga Sixteen going on seventeen för alla vet väl att det är Liesl som sjunger den sången när hon är i lusthuset med Rolfe, eller? Men det gjorde hon i alla fall när hon övade och det gjorde den andra tjejen också men när den andra tjejen till slut fick en andra chans att sjunga upp så sjöng hon i alla fall My Favourite Things så det var lite bättre.

Ikväll blir det väl lite mer nördig musikkunskap med Så ska det låta.

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas

Igår läste jag på tv4:s Tvplaneten om den här listan som tidningen Empire har gjort på de 50 bästa tv-serierna genom tiderna http://www.empireonline.com/50greatesttv/default.asp?tv=11
En del var bra, som att Buffy kom på andra plats, men för min smak var det lite för mycket sci-fi, lite för mycket serier med män i huvudrollen och lite för mycket tecknat (även om jag också tycker att Simpsons och South Park är bra. Men jag var förstås tvungen att göra min egen lista, 50 kändes lite mycket så jag försöker hålla mig till 10 (varning nu blir det ett sånt där långt inlägg igen):

1.Cityakuten
 Jag har tittat på den här serien ända sen den började och jag tycker fortfarande att den håller. Den är en av få serier som har klarat av att fortsätta trots att i stort sett hela orginalensembeln har slutat. Sjukhusdrama i kombination med smarta och roliga karaktärer funkar alltid.

2. Vänner
Är den ultimata sitcomen i min mening, en perfekt kombination av komedi och drama. Jag har väl säkert sett alla avsnitt tio gånger men det kan fortfarande hända att jag zappar över till ännu en reprisomgång och blir fast.

3. Gilmore Girls
Jag är lite förvånad att den inte ens var med på listan men den kanske är för inriktad på en kvinnlig publik. Jag saknar i alla fall Lorelai och Rorys snabba kommentarer och det där mor och dotter förhållandet som väl egentligen alla skulle vilja ha.

4. Cuéntame cómo pasó
Är en spansk serie som berättar om en familj under de sista åren av Francos styre och övergången till demokrati. Den är extremt välgjord och har vunnit massor med priser. Den beskriver vardagslivet samtidigt som den visar på viktiga händelser under en omvälvande tid i Spaniens historia. Om någon svensk kanal någon gång skulle våga visa något som inte är anglo-saxiskt eller nordiskt tycker jag att de skulle satsa på den här serien.

5. Vita huset
 Den här serien är intelligent drama när det är som bäst. Jag hängde inte alltid med i alla politiska svängningar men jag försökte och det var roligt. Intellektuellt utmanande tv är bra och poltiska kommentarer skadar inte heller.

6. Six Feet Under
Mer smart tv om än inte på samma sätt. Det finns något tilltalande med att se karaktärer med så mycket personliga och psykologiska problem att man själv verkar riktigt normal... Plus att serien antagligen hade den bästa finalen på någon tv-serie någonsin.

7. Krönikan

Den danska serien som följer en grupp människor från 40-talet och nästan fram till nutid har också den där fördelen av att man får följa dem under en så stor del av deras liv, även om det hoppas lite framåt mellan säsongerna. Jag tyckte den var bra och visade än en gång att dansk tv oftast är bättre än svensk.

8. Grey's Anatomy
Var inte heller med på listan, lite konstigt tycker jag. Det är i alla fall fortfarande en av mina favoriter. Samma kombination av dramatik och omtyckbara karaktärer som Cityakuten men med lite mer humor och "quirkyness".

9. The L-word
Måste ju vara med på listan. Trots all kritik mot serien så tycker jag att den är bra och underhållande och bara det faktum att det var den första lesbiska serien på tv räcker ganska långt.

10. McLeod's döttrar
Är en serie som nog inte hamnar på många sådana här listor, i alla fall inte utanför Australien. Men det här är min lista och det är något med den här serein som får mig att vilja packa ihop lite saker och dra till andra sidan världen för att arbeta på en farm, och det är inte bara Simmone Jade Mackinnon som utgör attraktionen. Det har varit en favorit länge och jag är ledsen att säsong åtta som börjar snart är sista säsongen.

Jag skulle kunna fortsätta mycket längre med serier som Buffy, Criminal Minds, Livet kan börja... men då skulle det här inlägget aldrig ta slut så det får räcka med tio favoriter.

Ett hedersomnämnande dock till Exes and Ohs som jag tycker det är för tidigt att säga något om efter bara sex avsnitt men som ser lovande ut och förstås till South of Nowhere som jag fortfarande anser bör räddas.

Sista auditionen idag från Köpenhamn. En del bra dansare och en del inte så bra...
Jag reagerade mest på att könsrollerna verkligen är väldigt stereotypa i dansvärlden. Juryns kommentar till en feminin kille var "vi behöver killar som inte konkurrerar med tjejerna i femininitet" för att sedan skratta lite åt att de först inte visste om han var en tjej eller kille. Jag är ingen expert på ämnet men detta i kombination med deras reaktioner på tjejerna som dansade tillsammans irriterar mig lite. Om detta stämmer med den allmänna inställningen i dansvärlden så tycker jag att det är dags att reformera uppfattningarna lite, ville bara kommentera det.

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas

Äntligen insläppt på bloggen igen efter något sorts flyttfiasko, fattar inte riktigt vad det handlar om men ändå.
Igår såg jag i alla fall premiären av Cashmere Mafia.

Jag har hört en hel del om den här serien, både bra och dåligt, främst på AfterEllen. Den får ju en omedelbar pluspoäng för att den visar ett lesbiskt förhållande. Vad jag har hört om vad som kommer att hända sedan håller jag för mig själv för att inte förstöra det roliga för någon. Jag vill helst själv inte heller veta för mycket, jag föredrar överraskningar. Första avsnittet var i alla fall helt okej, det är ju alltid kul att se serier med kompetenta kvinnor i huvudrollen. Men jag tycker det var en intressant bild de gav av männen som inte klarade av kvinnornas fragång; när frun ursäktade mannen som var otrogen eftersom de ju måste stå ut med mycket i och med att de är gifta med framgångsrika kvinnor; och killen som dumpade tjejen när hon fick jobbet som de båda ville ha. Jag har ingen aning om i fall det är en verklighetstrogen bild eller inte, är det verkligen så att män inte klarar av att leva med kvinnor som tjänar mer pengar än de själva?
Annars höll jag på att skrika när jag nästan missade kyssen mellan Caitlin och Alicia för att bilden på min tv frös just när det var på gång (sånt hände aldrig innan bytet till digital-tv). Men som tur är började den att röra på sig igen precis i tid, annars hade kanske någon kunnat förvänta sig arga mail från mig.
Jag skulle säga att serien defintivt är värd att ges några chanser till även om kanske inte ska investera allt för mycket i den för det ryktas tydligen om att det inte kommer att bli några fler säsonger eftersom tittarsiffrorna har varit ganska låga i USA.

Igår såg jag också på verklighetens smarta och framgångsrika kvinnor; Sarah och Lori den här gången med Malinda som gäst. De svarade på frågor som folk skickat in om olika tv-relaterade ämnen, det var bl.a. där jag hörde att Cashmere Mafia antagligen inte kommer att förnyas, och de visade upp extremt god kunskap om allt som har med tv, film och lesbisk populärkultur att göra. Jag är så glad att de är tillbaka med sin vlog, Sarah är min hjälte och mitt i all lättsam underhållning behöver jag höra lite smart diskussion ibland också. Inte för att de inte är roliga också men de bjuder samtidigt på lite mer intelektuellt utmanande underhållning och det uppskattar jag.

Ikväll blir det SYTYCDS

För övrigt anser jag att South of Nowhere bör räddas